Rör inte våra rättigheter

Var fjärde ungdom under 25 år är arbetslös kunde man höra på nyheterna idag. Yey...

Dock blir jag förbannad på när man talar om orsakerna och hur det fungerar bättre i andra länder - man försämrar villkoren helt enkelt. I flera av länderna har man sänkt minimilönerna och har en flexibel arbetsrätt. Det är helt fel sätt att gå tillväga. Varför ska vi behöva få lägre löner för lika mycket arbete som vi skulle utfört med en högre lön? Varför ska vi behöva behöva känna oss ännu mer osäkra på arbetsmarknaden än vad vi redan är?

Det skulle inte förvåna mig om denna regering skulle börja försämra både våra löner och arbetsrätt lika snabbt som Europa färgas blått... Det är en stor kris i världen nu, och inte minst i Sverige. De svenska arbetarna får inte kicken för pga "den strikta arbetsrätten". Och sänka löner är aldrig aktuellt.

Det finns pengar. Men de investeras i ett fåtal människors bekvämligheter istället för jobb åt alla. Kungafamiljen, näringslivstopparna och alla andra pamparna håller hårt i sina stålar... Men visst fan håller vi hårt i våra rättigheter.

Dags att bryta isoleringen

Idag har jag tänkt ganska mycket på fikan med min kompis igår. Det var ju väldigt skönt att prata med henne. Varför är vi arbetslösa? Hur undviker vi skitgöra? Hur fixar vi pengar för denna månad lättast?

Vi har ju olika erfarenheter av hur det är att vara arbetslösa och hur man klarar sig då. Jag har många vänner som är arbetslösa och tycker arbetsförmedlingen sysslar alldeles för mycket med att vara dryga mot oss än att hjälpa till att förenkla vardagen. Så eftersom AMS vägrar, så får vi väl helt enkelt skita i dem och hjälpa varandra.

Som arbetare kan man organisera sig fackligt, men vad har vi för val? AMS har alldeles för länge spelat på att hålla oss isolerade från varandra. Det är nog dags för arbetsförnedringen - in real life...

Ingen ljus framtid för arbetslösa

Idag tog jag en kopp kaffe med en vän som även hon är arbetslös. Vi pratade lite just om det, vår situation som arbetslösa och vad vi gör för att klara oss. Hon berättade om ett "jobb" hon har för tillfället - försöksperson. Det är ett uppdrag för ett företag som säljer nikotintuggummin. Hennes arbetsuppgifter är att röka 15 cigaretter per dag för att efter en tid börja med tuggummina. Det är ju helt sjukt att människor tvingas ta såna här jobb för man är så beroende av att ha en inkomst.

Vi är inne i en tid när massvis av människor varslas från sina jobb så är man arbetslös så är inte framtiden precis ljus. Det finns inga lösningar för oss, och det är knappast lätt att ta sig fram genom vardagen. På arbetsförmedlingen erbjuds man "göra något bara för att göra något"-uppgifter och en jobbcoach för att hjälpa dig söka jobb som inte ens finns.

För att ens få söka bidrag gäller pappersformalia i stora mängder och en jakt på intyg från arbetsgivare. För att sedan få behålla bidraget gäller det att söka alla jobb som finns, även om det är riktiga skitjobb man aldrig skulle trivas med eller som innebär en flytt till Jukkasjärvi.

Suck.........

Första besöket på arbetsförmedlingen

Igår besökte jag arbetsförmedlingen för första gången i mitt liv. Jag gillade det inte.

Jag har skrivit in mig via ams hemsida förut, men det är väldigt krånglig för jag lyckas inte få tag på mitt lösenord som jag glömt bort. Eftersom man ska skriva in sig där innan så var mitt besök förgäves då jag inte kunde återfå mitt lösenord på något sätt.

Klimatet inne i lokalen var underlig. Det kändes lite som ett sjukhus. Som att vi alla var sjuka och väntade på att få hjälp. Jag kollade mig runt och studerade personerna som satt i lokalen.
En kvinna med barnvagn verkade hamna i en liten konflikt med sin arbetsförmedlare, då hon tog arbetsgivarens ord framför kvinnans. Barnvagnskvinnan lämnade stället med inte världens gladaste min.

Helt plötsligt mådde jag illa. Varför? Jag som faktiskt hade sett fram emot att gå dit (mest för att ångesten över att inte tjäna en krona kanske skulle släppa lite). Jag gick därifrån. Det fanns ändå inget mer jag kunde göra där den dagen.

Ute var det kallt. Jag smsa en kompis och bestämde att vi skulle ta en kopp kaffe. Det är ändå jävligt skönt att vara arbetsfri.