Igår besökte jag arbetsförmedlingen för första gången i mitt liv. Jag gillade det inte.
Jag har skrivit in mig via ams hemsida förut, men det är väldigt krånglig för jag lyckas inte få tag på mitt lösenord som jag glömt bort. Eftersom man ska skriva in sig där innan så var mitt besök förgäves då jag inte kunde återfå mitt lösenord på något sätt.
Klimatet inne i lokalen var underlig. Det kändes lite som ett sjukhus. Som att vi alla var sjuka och väntade på att få hjälp. Jag kollade mig runt och studerade personerna som satt i lokalen.
En kvinna med barnvagn verkade hamna i en liten konflikt med sin arbetsförmedlare, då hon tog arbetsgivarens ord framför kvinnans. Barnvagnskvinnan lämnade stället med inte världens gladaste min.
Helt plötsligt mådde jag illa. Varför? Jag som faktiskt hade sett fram emot att gå dit (mest för att ångesten över att inte tjäna en krona kanske skulle släppa lite). Jag gick därifrån. Det fanns ändå inget mer jag kunde göra där den dagen.
Ute var det kallt. Jag smsa en kompis och bestämde att vi skulle ta en kopp kaffe. Det är ändå jävligt skönt att vara arbetsfri.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner verkligen igen mig! Å ena sidan den ständiga oron för att man inte har några pengar alls, å andra sidan det underbara i att slippa jobba. Vore kul med tips på hur man klarar sig utan pengar eller skrapar ihop pengar utan att jobba. Vart kan man t.ex. anmäla sig som försökskanin?
SvaraRaderaBra blogg och intressant läsning, är själv i samma situation och är arbetslös för första gången i hela mitt liv. Var på AMS första gången förra veckan och fick exakt samma intryck. Nu funderar jag mest på hur jag ska få stålar. Alfakassa och bostadsbidrag ska sökas, efter det vet jag fan inte och det kommer inte räcka.
SvaraRadera/korv1986@hotmail.com